Jag är van vid att världen itne lever upp till mina förväntningar men nu ska människor också göra det. Har det inte gått för långt då?
Det är varje människas rätt att klaga tills lungorna värker men också varje människan rätt att ignorera andras klagovisor.
Att skrika för döva öron gör ingen nytta men visst känns det skönt?
Varför gick det som det gick när allt var perfekt. Äntligen och utan misstanke perfekt! Man trodde inte det kunde hända här på jorden och så händer det. Fast bara en kort, falsk stund.
Att sluta tänka är inte ett val och att tänka dödar långsamt mig.
Jag ser fram emot ännu en natt fylld med profetior och alternativa verkligheter. Ingen bättre än den andra.
Jag var lycklig med dig men jag kan inte ens minnas det.
Jag orkar inte lyssna längre...
"Life is never easy for those who dream."
- Robert James Waller
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
om det är så du känner ska jag låta dig vara. ta kontakt med mig om du änrar dig.
Ibland ska man kanske tänka på att vi är två som delar bloggen... och båda har bra och dåliga dagar i livet.
Skicka en kommentar