Natt

Historien upprepar sig, det är tydligt. Men man måste inte begå samma misstag två gånger. Äh, vem försöker jag lura? Jag har det inte i mig att vara vis och filosofisk nu. Jag orkar inte. Men jag vet inte var jag ska göra av alla de känslor som bubblar inom mig. Känns inge bra just nu.

Skulle behöva någon som lyssnade. Men var hittar man någon som gör det? Känner mig så vilsen. Hur ska man våga släppa någon nära? Men hur ska man våga låta bli? Blir jag hel igen? Just nu känns allt så mörkt. Måste prata, men med vem? Jag hittar inte ut. Vad hjälper väl en karta när ens världsbild har blivit så skev?

Utåt så ler jag, är social, glad och trevlig. Men på insidan, där orkar jag inte ens stå själv. Om jag bara kunde gråta ut allt och bli av med det, men inte ens det klarar jag av. Hur ska jag någonsin kunna hjälpa någon annan när jag inte ens kan hjälpa mig själv.

Ovanpå allt så måste jag räcka till, men hur ska jag kunna räcka till när jag redan fått bekräftat att jag inte duger. Att jag inte räcker som jag är. Och hur kan jag ändra på mig när jag inte vet till vad.

Förändring, lustigt ord, eller kanske inte, jag vet inte längre. Orkar inte bry mig. Hittar inget som kan fylla hålet jag har i bröstet. Inget som dämpar smärtan. Jag känner mig uttorkad. Förråd och sviken, mest av mig själv. Arg, förbannad och ilsken. Men mest ledsen. Mest ensam. Mest liten.

Aldrig öppnat mig som jag gjorde den dagen, det var läskigt, men skönt. Att bara släppa ut allt jag har inom mig. Och se att det finns någon som förstår. Som kan få mig att må bättre. Men hur ska jag kunna uppnå den känslan igen? Det känns så hopplöst. Dom säger att tiden läker alla sår, men tänk om man går under medans man väntar?

Alla säger att det kommer bli bra, även jag. Kanske mest jag. Men jag tror inte på det. Inte just nu, det känns inte som om det någonsin kommer lösa sig. Vill skrika ut min smärta på världens högsta topp så alla hör, så alla får veta. Men jag lyckas inte få ut ett ljud. Inte ens nere i de mörkaste grottorna där jag är nästan helt ensam och nästan ingen hör mig, inte ens där får jag ut ett ljud.

Vill berätta för någon men ingen hör. Och nu måste jag röra på mig. Allt för att inte mista förståndet.

"The hours I spend with you I look upon as sort of a perfumed garden, a dim twilight, and a fountain singing to it. You and you alone make me feel that I am alive. Other men it is said have seen angels, but I have seen thee and thou art enough."
George Edward Moore